Sämsta möjliga tolkning

Meningsskillnader och missförstånd, hur uppkommer de egentligen? Ibland känns det näst intill omöjligt att prata med en annan och få dem att förstå hur vi tänker.

Vi har alla olika glasögon på oss när vi tolkar vår omvärld och ingen ser på saker och ting på exakt samma sätt som vi själva gör. Samtidigt har vi också olika öron på oss när vi pratar med människor, och hur vi hör vad andra säger är en viktig del av hur vi tolkar och förstår deras budskap. Och jag har upptäckt att jag har en egen liten specialitet när det kommer till att höra vad andra säger; att göra sämsta möjliga tolkning.

Denna förmåga är som mest framträdande när jag känner mig sårbar, eller lite ängslig och utsatt. När jag faller ned i denna grop, tolkar jag saker som sägs (eller för den delen inte sägs) på ett sätt som är mer negativt än avsett, och i de flesta fall direkt fel. När jag var yngre reagerade jag direkt utifrån denna sämsta tolkning, vilket ofta ledde till missförstånd eller bråk om egentligen ingenting, baserat vad jag trodde någon menade. På den tiden utgick jag helt sonika ifrån att alla tänkte som jag, och då var kapaciteten att ta illa vid mig väldigt stor.

Hur vi tar emot kommunikation är avgörande för hur vi samarbetar och kommer överens med andra, eller i värsta fall, inte samarbetar med andra.

Som tur är lär man sig ju ett och annat med åren, och numera blir jag oftast varse när jag befinner mig mitt i en sämsta möjliga tolkning. I det läget försöker jag försäkra mig om vad budskapet faktiskt var, och om min tolkning var rätt. Detta har visat sig vara en oändligt mycket mer framgångsrik strategi.

Och jag har blivit varse om att hur jag hör vad andra säger, också säger något om mig. För många år sedan sa min dåvarande chef på mitt utvecklingssamtal att jag behövde bli bättre på ”att ha helikopterperspektivet och se de stora penseldragen”. Jag fick ont i magen och kände mig liten och tilltufsad i några dagar efteråt, och ville gärna hitta fel i hans synsätt. Min osäkerhet över det han sa och menade gav upphov till precis hur många sämsta möjliga tolkningar som helst. Såhär några år senare är det tydligt att min reaktion till detta samtal säger många saker om mig. Det säger mig att jag hade svårt att skilja det jag gör från den jag är. Det säger mig att jag behövde bygga upp min känslomässiga resiliens. Det säger mig att jag behövde ställa fler frågor när jag inte förstod budskapet jag fick.

Vad har du själv för öron på dig när du pratar med andra? Och gör du också ibland felaktiga och förhastade tolkningar? Kanske finns stor utvecklingspotential för oss alla att utforska när och hur vi feltolkar budskap, och vilket ansvar vi själva har i det missförstånd eller den svårighet som råder mellan oss själva och andra.

Bildkälla: https://pixabay.com