Jag hade helt fel

Jag har alltid hävdat, men viss emfas, att jag inte går igång på att sätta mål. Nej minsann, mål motiverar inte mig. Det blir bara en press, en stress, något som skaver. Det är helt enkelt inte min grej.

Det visar sig att jag hade helt fel.

Förvisso talar ju massvis med forskning om för oss att vi uppnår mer med mål och att hjärnan dessutom mår alldeles utmärkt bra av att få slutföra och bocka av. Så det borde inte vara någon stor nyhet att också jag triggas av mål, men det känns stort ändå. Jag har liksom lärt mig något nytt om mig själv och det är ju på något sätt alltid lite stort. Och nu när jag upptäckt tjusningen och drivkraften som finns i mig själv när jag sätter mål så är jag lite hänförd.

Det började med att jag skrev en user story över mitt liv, i ett försök att hitta någon överordnad riktning. Vad är verkligen, verkligen, verkligen viktigt för mig? Om jag måste skala bort allt fluff och allt mysigt och verkligen välja?

Det blir ju att jag vill vara frisk och aktiv, så att jag kan umgås med alla människor i mitt liv som jag tycker om. Jag känner att formuleringen “middle-aged woman” nedan inte är så värst tilltalande, varken för mig eller dig som läsare, men det är ett försök att på något sätt se sanningen i vitögat. Jag ÄR en ung medelålders kvinna. Lika bra att bara säga som det är. Det finns också något viktigt med att jag uttalar medelålders; nämligen att jag inte längre är så ung att jag kan låtsas som att jag är odödlig. Livet börjar kännas lite ändligt och jag vill göra det mest av det på ett sätt som inte kändes lika angeläget för 10 eller ens 5 år sedan.

Nog om det här med medelålders. Jag hade listat ut vad det var som spelade störst roll för mig och fått ned det i en radda distinkta ord. Därefter blev det enkelt att staka ut vad jag ville göra för att nå dit.

Så nu har jag satt mål. Du ser dem nedan. De utgör små steg på vägen mot att bli förhoppningsvis förbli frisk, glad och aktiv (ändå upp i övre medelåldern och därefter!). Och det känns med ens lite svårare att sitta kvar passivt i den ändlösa scrollen nu när jag faktiskt sagt att jag ska springa 2 mil i veckan. Särskilt eftersom jag nu också vet varför jag ska springa 2 mil i veckan. Vad:et hänger ihop met varför:et. Det är viktigt.

Läs mer: What is Locke’s Goal Setting Theory of Motivation?