En utdragen axel och lite tankar kring lärande

Det är skillnad på kunskap som vi läst, och kunskap som vi upplevt.

Eftersom jag läst mig till det, vet jag hur viktigt det är att träna kroppen och se till att ha muskulatur som håller allt på plats. Detta blir ju än viktigare med stigande ålder. Ändå har jag slarvat med styrketräningen under längre perioder. Det har funnits så många bra ursäkter till att låta bli; jag hinner inte, gymkort är för dyrt, soffan ser skön ut, det är tråkigt, det regnar ute…

När jag för ett par veckor sedan skulle ta mig ned i båt men istället drog axeln ur led gavs jag ett tillfälle att på riktigt uppleva denna grundläggande kroppskunskap. För varje gång jag rehabbar och använder musklerna i axeln minskar smärtan. För varje gång blir mitt rörelseomfång större. För varje gång känns axeln lite mer rätt, på sin plats. Det är en känsla som är lite svår att beskriva med ord, den är så påtagligt fysisk.

Även om jag hellre hade låtit bli hela axeldebaclet, så är det fascinerande att följa kroppens läkning och verkligen uppleva betydelsen av musklernas styrka och funktion. Mitt olyckliga båtäventyr har blivit en upplevd, IRL-repetition av skolbiologin där kunskaperna verkligen landat i mig, med både emfas och tyngd. 

Hur kan vi hitta fler tillfällen i alla möjliga sammanhang att uppleva kunskap istället för att bara läsa oss till den?