Hjärnkunskap i läroplanen, tack!

Tonåren – detta fenomen som fortfarande verkar gäcka oss vuxna. Många tonårsföräldrar känner kanske igen sig i till synes ologiska känsloutbrott och skallrande dörrkarmar.

Men en förklaring finns i hjärnans utveckling. Förenklat kan man säga att hjärnan mognar i olika takt. Hjärnans känslocentrum utvecklas tidigare än prefrontala cortex, varpå tonåringar kan ha ett mer känslostyrt beteende med sämre möjlighet att överväga konskekvenserna av sina beslut. Frances Jensen beskriver tonårshjärnan som en fulltankad Ferrari utan bromsar, en talande om än kanske något raljerande metafor. Bromsarna finns ju faktiskt, och kan användas, men de är kanske lite väl klena ibland.

Och på tal om tonåringars hjärnor – allt fler unga mår sämre, något som Karin Schraml tar upp i hennes avhandling från 2013. Redan då var en av tre 16-åringar kroniskt stressad. Schraml tar även upp dissonansen mellan tonåringens ändrade biologiska klocka och vardagens tidiga morgnar som ett problem, med påverkan på både sömn och skolprestationer.

Jag tänker att det finns mycket vi skulle kunna förbättra. Senarelägg skolans start på dygnet. Lägg till hjärnkunskap i läroplanen så att de kan ta hand om sina hjärnor, på riktigt, redan som unga. Hjälp dem utveckla en självkänsla som inte bygger på prestation. Inför mindfulness i skolan. Se över om det rådande betygssystemet i gymnasiet påverkar stress och prestationskrav mer än tidigare system gjort. Screena för psykisk ohälsa, eftersom tre fjärdedelar av psykiska sjukdomar upptäcks innan 25 års ålder, och så att vi kan sätta in hjälp i tid.

Det känns både angeläget och viktigt att vi gör vad vi kan för att se till att våra unga mår bra som vuxna. Vad tycker du vi ska göra, och hur?