Sämsta möjliga tolkning, the sequel

I maj skrev jag ett inlägg om något jag kallar sämsta möjliga tolkning. Inlägget handlar om att jag kommit på mig själv med att i vissa lägen tolka det som sägs på sämsta tänkbara sätt. Bara sådär, och utan riktiga skäl egentligen. Nu slår det mig att sämsta möjliga tolkning är min alldeles egna variant av den tankefälla som inom KBT:n kallas förhastade slutsatser. De flesta av oss faller in i dessa tankefällor från tid till annan, i mer eller i mindre utsträckning. Check på den, för egen del! Vi är inte heller hjälpta av att många av våra tankar är automatiska och ibland sker utan att vi hinner hejda dem.

Med begreppet förhastade slutsatser menas tendensen att dra alltför snabba, oftast negativa, slutsatser utan bevis. Ibland är våra förhastade slutsatser raka motsatsen till hur det faktiskt förhåller sig, men vi upplever dem ändå som sanna. Hugo kanske antar att personen han dejtat några gånger tappat intresset när hen säger nej till att ses en kväll. Att hen bara ville vara hemma och rå om sig själv, eller att hen hade andra åtagande som han inte visste om, slår honom inte. Josefin kanske tror att den kollegan hon träffade idag för första gången, och som var lite kort i tonen mot henne, inte gillar henne. Att en otrevlig inställning kan bero på helt andra saker förefaller inte lika troligt i hennes värld. Formel 1-bilen har redan farit iväg, och vid vägs ände fanns en förhastad slutsats.

Nästa gång du drar en slutsats kan det vara på plats att dubbelkolla dig själv. Fråga dig själv vilka bevis du har för att det du tänker verkligen är sant. Undersök om det kan finnas någon annan förklaring förutom den du ser. Vi varken kan eller vill hålla på så hela tiden, givetvis. Det skulle vara alltför påfrestande att evigt ifrågasätta sig själv. Men särskilt vid väldigt negativa slutsatser kan det finnas skäl att ompröva ditt tankeförlopp.

Brené Brown har ett underbart sätt att upptäcka denna tankefälla; den enkla frasen “Det jag säger till mig själv är….”. Eller med hennes egna ord “The story I’m telling myself is…”. Att du påminner dig själv om att din slutsats faktiskt är något du säger till dig själv, snarare än ett odiskutabelt faktum, kan hjälpa dig att syna din slutsats i sömmarna. Det är också en utmärkt fras att använda i relationer när konversationen är svår eller laddad, som den blir emellanåt.

Betänk följande förenklade scenario. Hugo kommer hem efter jobbet, slår sig ned vid matbordet, och säger att han är olycklig. Josefin blir genast orolig och drar slutsatsen att hans olycka beror på deras relation. Konversationen som följer kan se ut på många olika sätt med lika många olika slut. Nedan följer kanske två ytterligheter, men jag vill belysa kraften i frasen.

-Jag känner mig olycklig.
-Det är inte mitt fel! Förstår du inte hur ledsen jag blir när du säger så? Vad har du att vara olycklig för, jag som alltid tagit hänsyn till dig!

Eller…

-Jag känner mig olycklig.
-Det jag säger till mig själv nu är att du är olycklig på grund av oss. Är det så eller finns det någon annan orsak bakom?

Det är två helt olika konversationer. Den första kan potentiellt innehåll många missförstånd som förhindrar att Hugo och Josefin verkligen nå fram till varandra. Det kan förvisso den andra också, det ska gudarna veta. Men, chansen är ändå större att missförstånden hittas snabbare och dessutom reds ut, eftersom tankar blottas och det vädjas om hjälp med att förstå vad som egentligen sägs.

Och insikten om förhastade slutsatser gör hela skillnaden.